O’Learys Centralstationen

Lunchpatrullen gjorde en avstickare under lillördagen, onsdag, och provade både lunch och middag i Göteborg. Första stoppet var en lunch på den svensk-engelska pub/restaurangfusionen O’Learys på Centralstationen.

Vi på Divah hade som sagt vägarna förbi Göteborg. Tiden på dygnet kallade för en välbehövlig lunch, och eftersom vi gillar att arbeta metodiskt så började vi med den första restaurangen/puben/serveringen/rotisseriet vi stötte på, vilket alltså då blev O’Learys.

O’Learys har en tydlig profil och är ett välkänt märke i det sportsligt sett engagerade landet Sverige. Lunchpatrullen vet sedan tidigare att O’Learys står för de flesta sportsändningarna ute i ”sta’n” och lokalerna brukar vanligtvis koka vid valfritt stort evenemang, såsom kanske VM i fotboll eller hockey, eller varför inte helgfotbollen varje lördag och söndag.

Nu var det dock andra tongångar. O’Learys var förståeligt nog ganska så sporadiskt ansatt av gäster – en gissning är självklart att pubkedjan inte riktigt profilerar sig som någon lunchservering – men lokalerna såg ändå fräscha ut och uteserveringen bjöd på en trevlig vy ut mot lunchrusningen på Drottningtorget. Vädret gjorde även sitt för att förhöja stämningen. Ända anmärkningen kan ha varit att det var brist på grönt i tågstationsbetongen – kanske hade O’Learys gynnats av både en och två växter. Kanske en thuja hade passat in bra?

Vidare till själva matupplevelsen. Mannen bakom baren var någorlunda disträ när han viftade bort oss till uteserveringen, medan servitrisen som dök upp för att ta vår beställning var helt okej och alert i sitt anförande. På lunchmenyn stod dagens erbjudande – skivad fläskfile täckt i bbq-sås med tillhörande pommes frites och bearnaisesås. 129 kr kan tyckas vara i det saftigaste laget.

Priset kan dock ha motiverats av klassen på maten – fläskfilén var bra tillagad samt saftig, och pommesen krispiga, medan bearnaisen och bbq-såsen var något okaraktäristiska. De framträdde kanske inte så väl med sina smaker som man hade hoppats på. Faktum var att hela rätten i sig saknade lite särskiljning – fläskfilé med pommes känns inte exakt brittiskt. Till maten avnjöts Pepsi Max och en Brooklyn, som är något av ett flaggskepp för O’Learys som franchise.

Maten till trots så kunde vi inte skaka bort känslan av att O’Learys inte riktigt är en lunchrestaurang. När flera TV-anläggningar maler på med ointressanta inslag, lokaler gapar tomma och bruset från en typisk O’Learyafton saknas så känns det ganska opersonligt, som vilken annan restaurang som helst på centralen.

7/10 – Bra

0 comments